Senaste inläggen

Av Liyana - Torsdag 16 maj 00:55

Just nu går mitt huvud på högvarv som så många nätter förr...

Jag känner mig fruktansvärt trött på saker omkring mig, trött på att jag sitter där jag sitter.

Det finns så mycket saker jag vill göra för mig själv, mitt förhållande och mina barn, men vad det innebär får mig att må väldigt dåligt.

Det finns en person, en väldigt nära "släkting" som förlorat allt, sitt hem sin trygghet.
Vart personen skulle vara idag om jag inte funnits här är en tanke som skrämmer mig..
Jag har varit den som ställt upp mest på personen i fråga när det kommer till livssituation och liknande.

Om jag gör det jag vill göra, finns där ingen för denna personen, för ingen ställer upp på samma sätt som jag.

Jag menar inte att gnälla och få det att på något sätt se dåligt ut.

Jag är bara så trött på att det alltid är jag som gör allt och lägger allt annat på hyllan för att finnas där.
Jag har gjort det i så många år och jag tycker faktiskt att fler (som kan) borde dra sitt strå till stacken så att jag för en gångs skull kan få göra något för mig.

Hela mitt liv har jag prioriterat alla andra framför mig själv och det har satt stopp för mitt eget liv, mina drömmar och mål. Allting har stannat upp.

Nu har jag äntligen en chans att få drömmen att bli verklighet, men vad känner jag?
Jo, tvekan, rädsla för hur det kommer att bli för denne som förlorat allt och mycket mer.

Det känns som att jag sviker personen i fråga om jag tar denna satsning på mig själv.

För, vem kommer då ta över den rollen jag hittills haft?
Kommer någon ens att göra det över huvudtaget?

Om inte, vad ska då denne person göra? Vilken väg kommer det leda till?
Kommer det driva personen i fråga raka riktningen mot döden?
Det är något jag aldrig skulle kunna leva med.

Det läggs så himla mycket på mig, det gör mig frustrerad och ledsen!

Jag borde inte vara den enda som gör något. För precis som de gör just nu, jagar sina mål, det vill jag också göra, men det verkar inte som att någon tänker på det, tänker på mig och min framtid, det får mig att undra - är jag den enda som tänker på andra och vad de vill?? Är inte jag värd samma omtanke?

Usch, det blev visst gnälligt ändå, men jag bara måste få det ur mig, på något sätt... så, när inga andra sätt finns vänder jag mig alltid till bloggen. Jag ber om ursäkt för den negativa energin men jag orkar inte mer.

ANNONS
Av Liyana - Fredag 10 maj 01:37

Ikväll sitter jag vaken , inte av de vanliga orsakerna , idag sitter jag med dödsångest.

Jag vet inte varför jag började tänka på det eller vad som triggade det . Kanske var det serien jag kollade på, kanske en rädsla jag länge haft långt där inne. 

 Det började när jag låg på sängen med mina sovande barn.  Från ingenstans började olika funderingar kring livet och döden att komma fram. 


Jag tror att jag egentligen varit rädd för det länge , men då har jag varit rädd för att förlora någon jag älskar. 

Den rädslan har jag bittert fått smaka redan , men just idag är det min egen död som tankarna går till , men också den hemska tanken "Tänk om något av mina barn skulle bli sjuk eller råka ut för något" .


Anledningen till varför jag plötsligt ligger och tänker på just den saken är också en obesvarad fråga .

Kanske är jag bara allmänt rädd , när man fått barn som många där ute kanske kan känna igen sig i , så känner man av tiden på ett helt annat sätt genom att barnen växer och blir större .
Samma sak när en närstående går bort. För mig känns det som "karusellen" har startat om man säger så och vi alla står i kö för nästa runda. 

Jag vet att detta blir ett väldigt mörkt inlägg , men jag känner att jag måste få ur mig det för att kunna få ro att somna . Klockan är 01:47 , jag brukar somna mellan kl 22:00 - 00 men idag är det för mycket som snurrar runt . 

Klockan ringer halv 6 , jag behöver sömnen ... därför måste jag skriva av mig allt detta , annars kommer det aldrig gå och redan nu börjar det lätta lite .  Det känns skönt att ha fått ur sig det ... 


Jag ber om ursäkt om detta inlägg skapar en spridning av negativ energi men det hjälpte mig, jag kan känna John Blund smyga på.  Helt otroligt vad en så här liten grej som att skriva blogg kan göra stor nytta. 


Kanske blev det lite rörigt ,kanske inte alls, men det är så här det ser ut i mina tankar .


Love <3 and Good night


ANNONS
Av Liyana - Tisdag 30 april 22:02

2 månader och lite till, har gått sedan jag sist skrev .

Resan har fortsatt och jag är stolt och glad över hur långt jag (läs vi) kommit . 
Det har varit lite av en berg och dal-bana med vissa delar men mestadels har det varit mycket framsteg .

Jag själv, exempelvis, har kommit långt i mitt mående . Jag är gladare , har mer energi och hanterar saker annorlunda . För några månader sedan la jag väldigt mycket tyngd i allt negativt som hände , i dagsläget har jag lärt mig att fokusera och lägga mer tyngd i det positiva som hänt/händer. 
Det har hjälpt mycket mot både ångesten och depressionen.

Självkänslan och självförtroendet är på väg åt rätt håll och likaså modet.
Nackdelen med detta dock, är att jag gått upp några kilo i vikt. Det känns lite både och, jag trivs bättre i kroppen  men siffrorna på vågen känns inte lika bra haha. Det är bara för att jag alltid legat under 55kg och sen har man plötsligt passerat det.  :P

Hoppas ni haft det bra där ute . 


Love <3





Av Liyana - Torsdag 21 feb 22:54

Hej.

I skrivandets stund sitter jag på soffan med hörlurar, en energidryck  och musik. 

Jag känner mig lite sentimental , jag vet inte om det är pga musiken eller för att min dotter idag pratat mycket om sin mormor och morfar och varit ledsen över att de är borta . 

Det har gått 2 år men  hon kämpar fortfarande med att bearbeta det . Faktunm är att det ibland känns som att hon inte kunnat bearbeta det överhuvudtaget och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne . 


Jag färsöker färklara för henne att saker och ting i livet kommer att förändras många gånger om , på ett eller annat sätt. Man kommer att förlora många betydelsefulla människor i sitt liv under livets gång men att man måste kämpa på och ta sig framåt oavsett. 

När jag nu skriver det här och "hör" det själv så känns det så hårt och känslokallt och jag upplever att jag kunde ha försökt formulera mig bättre , men hur får man en sådan sak att låta "bra". 

Vad är det rätta att säga till ett litet barn som förlorat båda sina morföräldrar i cancer under så kort tid ? 


Det är frustrerande för det känns som att jag inte kan göra något för att underlätta det för henne mer än att lyssna och trösta . 


Jag har försökt att förklara för henne att jag också saknar dem mycket men så länge jag har minnena att luta mig tillbaka på så lever de kvar i mig och att när det känns tungt så tänker jag tillbaka på alla dessa fina minnen  och då känns det som att jag kommer närmare dem . 


Min dotter håller inte med , hon säger att alla minnena gör henne  ledsen för att hon inte kan vara med dom längre . Hon säger att hon inte vill minnas för då blir hon bara ledsen men samtidigt vill hon inte glömma de. 


I den situationen känner jag mig hjälplös och tom på ord . Jag önskar jag kunde ta smärtan ifrån henne .


Är det någon där ute som har något tips/råd för hur jag kan hjälpa henne ?


Love <3



Av Liyana - Tisdag 19 feb 07:29

God morgon.
2 timmar in på denna morgon och jag somnar nästan sittandes. I natt har jag sovit ca 2h och 30 min vilket verkligen känns.
Till viss del är det självförvållat, men dessutom har mitt huvud gått på högvarv under natten. Jag har legat och tänkt på allt mellan himmel och jord.

Jämfört olika saker i tankarna och försökt fatta en del beslut.

Det är så typiskt mig, allt sådant kommer på nattetid och jag kan inte stänga av, har inte riktigt lärt mig det ännu.

Det positiva ärväl att jag snart kan lägga mig och sova en stund igen.

Love <3

Av Liyana - Måndag 18 feb 07:15

Hej. Det var ett tag sedan nu, som jag sist skrev.
Det har inte hänt så mycket mer än att det varit sportlov.

Idag är det dags att starta upp vardagen igen.
Det känns kan jag tala om.
Jag börjar veckan med en heldag av tvättande och väldigt energilös. Det har blivit många sena nätter och det känns nu, men några muggar kaffe och sen kanske man kommer igång.

Hoppas ni haft det bra.

Love <3

Av Liyana - Tisdag 22 jan 00:08

Hej allihopa. 
Jag sitter här i mina barns rum och i sonens säng och väntar på John Blund. Förhoppningsvis kommer han tidigare idag . Det känns lite så faktiskt. :) 
Det hade jku inte varit helt fel att somna före kl 03 . 


 Idag har jag gjort minsta möjliga ärligt talat, varför vet jag inte . Jag har haft en bra dag annars ,  känt mig glad och nöjd med livet men antar att känslan var för bra för att koppla bort för annat . 


 I några dagar nu har jag haft en stor skrivarlust, allt möjligt har passerat mina tankar , konstiga saker , enligt mig, som jag inte riktigt känt av tidigare . Jag har funderat på att skriva sagor , jag har funderat på att skriva ner mitt liv och en massa annat. MEN . nej jag har inte börjat med något . Kanske skulle jag kunna tänka mig att skriva något för barn som ecempelvis någon saga , men historien om mitt liv och familjen får man vara försiiktig med . Vill man att folk ska veta allt ? Vill de inblandade att jag ska skriva om dem ? Så länge man inte vet det så ska man inte ge sig in i en sådan sak.  Det hade kanske varit ett bra sätt att bearbeta sådant som man inte riktigt är klar med ännu , eller så kanske det skulle riva upp för många djupa sår . Nobody knows. 

Men men , jag får se hur det blir med den saken . Det är en spännande tanke i alla fall.,


Hur som helst , jag måstë stoppa mig  själv i skrivandet , jag skulle kunna fortsätta i timmar känns det som  men sova bör man .. Dags att göra ett seriöst försök . 


Hoppas ni haft en bra dag allesammans . 


Love <3

Av Liyana - Söndag 20 jan 02:42

Ja det har blivit en hel del långa nätter, fredag till lördag var värst, jag somnade inte förrän kl 7 på morgonen.
Dagarna innan har jag somnat runt 4-5.

Jag kan ju säga att det inte finns allt för gott om energi i denna kroppen, nä inte psyket heller för den delen.

Min upp-period är nog åter igen på väg åt motsatt håll. Jag hoppas innerligt att jag har fel men så känns det i alla fall.

Hur som helst, livet har sina ups and downs, har jag lyckats ta mig igenom allt hittills så ska jag nog klara detta med.

Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis kunna somna ganska snart. Jag hoppas ni har det bra där ute.

Love <3

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ liyanasdiary med Blogkeen
Följ liyanasdiary med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se